Vesljunga
Gudmundsgård
Vi
heter Lotta och Mattias och bor så långt upp i norra Skåne man kan
komma, mitt i den, i skolhistorieboken, välkända snapphanebygden,
eller Göinge som det egentligen heter.
Vi har ett 20-tal islandshästar och faktiskt en Frisermärr.
Vi har hållit på med islänningar sedan 1992
och sedan 1994 med avel. 1996 inköptes vår hingst Álmur och våren
1997 startade vi turridningsverksamhet, då under namnet Helgeådalens
Islandshästar. Åtskilliga ryttare har genom åren fått bekanta sig
med rasen och med tölten fram tills vi sommaren 2005 höll vår allra
sista färd. Allt har sin tid som det heter. Ett antal hästar har
kommit och gått. Flertalet har importerats direkt från Island men
inom några år har dessa snart ersatts, av naturliga skäl, med våra
egna avkommor som börjar ta vid. Av turhästarna är inte många kvar,
de har hamnat som glädjespridare hos en del av våra forna
medryttare.
Gudmundsgård är en gammal gård uppförd något
efter sekelskiftet 17-1800
och som vi nu varsamt försöker att restaurera och bevara.
Gården är omnämnd redan i slutet av 1500-talet och har säkert bytt
skepnad många gånger sedan åbon Hogen Farssen bevittnade gränsens
rätta sträckning emellan Sverige och Danmark år 1555. Namnet
Gudmundsgård härstammar ifrån familjen Gudmundsson som
residerade här under större delen av 1700-talet.
Gudmundsgård erbjuder fina hagar och betesmarker strax vid den lilla å som för livets droppar vidare från den närbelägna Vesljungasjön till Helgeån. Här trivs våra islandshästar och njuter livet tillsammans med oss.
Under 2009 väntas några ytterligare själar se dagens ljus genom våra kommande föl. Förutom arbetet med hästar och gård, vilket får ses som en hobby eller bisyssla, så jobbar Lotta som lärare och Mattias som skogskonsulent.
Hoppas att ni skall finna denna hemsida intressant! Givetvis är ni välkomna ut till oss på Gudmundsgård. Oftast har vi några hästar till salu, och så dessa små föl på ängarna! Välkomna !
Nedan synes utbildning av en av våra avkommor. Vår filosofi kring islandshästar och uppfödning grundar sig på att unghästarna får växa upp i frihet och i flock på stora kuperade marker. Vi handskas mycket lite med avkommorna fram tills de är 2-3 år. På detta sätt får vi respektfulla, nyfikna, vakna och alerta hästar som saknar fräckhet och "bufflighet". De fostrar varandra och ser sina äldre kompisar successivt bli vuxna och med det vänner och arbetskamrater med människan. Givetvis får de den vård som krävs, avmaskning, kontinuerlig verkning osv. Det blir glada och friska springare som får utvecklas fritt tills utbildningen blir en naturlig del av deras vardag - något de själva lär i lagom takt.